Underbar läsning

"Still the next morning dawned bright and fair again. There was an autumn-like mist white upon the ground and the air was chill, but soon the sun rose red in the East and the mists vanished, while the shadows were still long they were of again. "

Jag hittar de mest vackra kombinationen av ord jag läst på något språk i denna underbara bok. Helt stum blir jag.

Snö i backen

Jag trodde allt jag var bättre på skidor. Jag brukade i alla fall inte vara så osäker. Det brukade kännas skönt att åka. Jag vet ju att första dagen så ska man vara lite ringrostig men jag tyckte det låg något mer till de.

Innan jag reste tänkte jag att det var guld att ha några dagar i backen innan Oscar kom upp. Han har åkt skidor sedan han var ett litet trollunge till barn. Så han kan åka vill säga. Jag har endast åkt två gånger och jag var inte världsbäst då heller men ja hade i alla fall lite kondition. Lite styrka i benen. Lite mod.

Ute i backan igår var det tung snö som låg som en dimma över hela berget. Det kunde varit värre men på min första dag hade jag nog behövt lite bättre väder för att stärka mitt mod. Det gick men det var lite knackligt och stelt. Började med att jag inte fick på mig skidorna. Herre Gud vilken fustration. Där jag stod sparkande och svärande i snön skänkte jag en butter tanke till mitt nöje över att få åka några dagar själv. Gud så bra att få bli bekväm på skidorna innan jag åker med proffset till pojkvän, behöver inte skämma ut mig så mycket. Vilken idiotisk sak att tycka. Hade de inte varit mycket bättre om han kunde varit här och visat mig hur man gjorde. Vi är ett allt för stolt folk vi människor. Hellre stå och kämpa i 11 minuter med skidor som faktiskt hade en logisk spärr som man behövde ta av innan man kunde sätta på pjäxerna. Underbart att hitta den. Bara för att inse att jag måste ta av skidorna igen för att gå upp för en liten backe. Ja ja. Väl uppe för den så skulle det riktiga äventyret börja. Liften. Eller kanske vila sig lite först? Jo de e nog bra. Vilken pärs. Och klockan är bara 10.30. De här kommer bli en intressant dag. Liften gick bra. Lite pirrig allt. Kommer upp till en fin stor tavla med en karta på. Få se... Vart är jag? Aha! Okej, alternativen är tre röda backar eller en blå. Ja men vi börjar väll med den blå. Alltid när jag är lite nervös inför en sak som jag ska utföra så pratar jag lite förstött med mig själv. Funkar alltid. Ner för backen tog jag mig. Och nästa igen och nästa igen. Gick relativt smärtfritt och det var vackert med de stora snöflingarna men jag kunde inte låta bli att sakna Oscar. Hur kommer det sig att allt blir så mycket roligare med honom. Hade känns mycket mer säkert också. Vågade inte satsa fullt ut av rädsla att ramla. Inte för att jag är rädd för själva ramlingen men om jag skulle gjort det och inte kommit upp igen kunde de dröja er tag innan någon kanske hittade mig. Inte smockat i backen precis så här dagen före julafton och med snön som föll så vackert.

Nu sitter jag framför brasan på Dr Holms med te och pepparkaka som min kära syster. Hon började sju i morse och jag följde med upp för att göra henne sällskap. Det är ju julafton trots allt. Halv 10 öppnar liftarna så då ska jag pröva backarna igen. Ska allt gå bättre idag. Lite mod är nog det som behövs bara.

Dan före dagen

Ligger här och försöker sova. Kan inte fatta att de är lika dant varje år. Om 45 min slår klockan 12. Eller ja den slår ju inte eftersom vi lever i ett modernt samhälle, men det kommer fortfarande bli Julafton. Det känns som julen blir allt mindre traditionell. Min jul i alla fall. Vi hade sånna fasta traditioner på julen under hela min uppväxt.

Hela december var som en gammal bok man läst alltför många gånger. Man visste precis hur det skulle gå. Men just denna bok var min favorit. Det var alltid lika mycket som skulle göras och alltid gjorde vi de i sista minuten. Fast på varje minut under varje år. Det skulle göras julgodis, pepparkakor, lussekatter, städa och pynts. Som i de flesta familjer skulle jag tro. Pappa gjorde skinkan, vi hämtade och klädde granen. Mamma slog in klappar och gjorde tomteland långt in på natten. Vi barn gjorde vad vi gjorde vad vi kunde och njöt av varje minut. Varje sak hade sin tradition som vi format. Morgonen studsade vi upp. Sprang från sockan på sängkanten till mamma och syskon för att visa klappen (oftast nått fint pennset eller nått annat användbart kanske en ficklampa). Vidare till den ena vackert smyckade granen till den andra ( däremellan hoppade lite på far och mot. Vi fick en bok under en gran och en fin tomte under den andra. Så har de varit i alla år. När klapparna var öppnade kunde ju inte far och mor ligga och slöa längre. Sova får man göra när man är död. Som om inte julförberedelserna redan tagit kål på din. Men de ser inte små barn med ögon av och mun fyllda med glitter och skratt. Inte stora barn för den delen heller. Julen har alltid varit den samma. Traditioner har vi haft. Vi har alltid vetat hur julen skulle gå.

Men boken har liksom ganska abrupt tagit en annan väg de senaste två åren. Men jag tror de känns okej. Familjen, syskon och föräldrar har vi alltid varit, och det kommer vi alltid att ha. Våra traditioner och rutiner ligger så djupt inom mig att de aldrig kommer försvinna. Jag vet att de båda byggstenarna till en jul alltid kommer att finnas där. Och jag kan ta fram dom när jag vill. I framtiden vet jag att jag kommer kunna använda alla små knasiga traditioner och rutiner till en jul då jag får laga knäck och duka julbord till mamma pappa, syskon, barn och syskonbarn. Det kommer bli magiskt. Julbord och traditioner med inslag från en annan serie av böcker hoppas jag också. Traditioner som till exempel grädde på julskinkan.

Även om jag ser fram emot att få uppleva vår traditionella jul igen, för de vet jag att jag kommet få, så kan jag inte låta bli att stormnjuta av de vi har nu. Min mamma pappa och bror är på väg till Laos, är det inte hur häftigt som helst? Det är en resa som de aldrig kommer glömma. Ett äventyr som för alltid kommer stå ut bland julböckerna. Jag är på ett litet äventyr jag själv. En jul i de norska bergen. Hur låter inte de? Snö, juleljus, slädar, skidor och öppen eld. Men bäst av allt, jag får fira den tillsammans med min syster.

Nu är det julafton om exakt 12 min. Helst vill jag somna innan dess. Tänk att det är lika spännande varje år, vart jag än är. Mitt alarm är ställt på 05.20. Ela ska upp och jobba i morgon bitti. Sju börjat hon men jag hade tänkt vi skulle ha julete och två julklappar under den lilla lilla julgran min syster har hittat (en i plast som man stoppar in i datorn för att gå ström till ljus, det är moderna tider vi lever i). Två små runda och två hårda fyrkantiga ska lugga där och vänta på oss. Gud så mysigt. En minut kvar..

Juleljus

Har en mysmorgon på jobbet med te, mackor och ett härligt vitt vinterlandaskap till de. En choklad bit får de la bli efter det också ;)

Kastrup

Choklad, Oscar och Mocca, mums

Påväg; Kastrup nästa

Sitter på bussen påväg till flygplatsen. Vår väg till Marockos största och viktigaste stad Casablanca är lite kringelikrokig men det kommer bli ett riktigt äventyr. Vid 15.30 ska vi vara i Kastrup för att ta flyget till Milano 18.15. Vi landar i Milano 20.20 och får spendera natten på flygplatsen tillsammans med Evita och hennes pojkvän, vänta på att ta flyget 07.10 söndag morgon till Mohammed flygplats i Casablanca. Vi ska fira Evitas trettionde födelsedag. Har hyrt en liten lägenhet som vi fyra kommer att dela på.

Jag vet inte mycket om Casablanca. Innan jag skulle på den här resten visste ja inte mer än att det låg i Afrika och att det fanns en film med samma namn som staden. Vi hade tänkt att se den men de blev inte av. Hade planerat göra så mycket nu veckan före men eftersom jag har legat sjuk de senaste dagarna. Jag och Oscar har tittar på serier under bussturen och spelat wordfued. Oscar e lite nervös. Otroligt söt.

Yoga and Chocolate

-The Perfect Combinationen

Decided it was time to do something new. I followed Inger-Marie to Yoga room for a session of "Lunch Flow". Damn that was though. Wonderful training! And because we did it over lunch hour the day feelt so much longer, in a posetive manner. Feels like I came back to work for the first time on the day and just had a 4 hour pass infront of me. Perfect! Took a lovely dark shake packed with antioxidants and two apples from Oscar's garden that I had received from Inger-Marie. Yoga room has two lunch times a week, and since it is located just 10 minutes from my job with the bike, it feels difficult for me to find an excuse not get myself started again.

I came back to work full of energy and there on my desk is a package waiting for me! The box with Omega squares from Xocai was the cherry on top of this soft yummy icecream which is my Friday!

Yoga och choklad

 -Den perfekta kominationen

Bestämde mig att det var dags att göra något nytt. Följde med Inger-Marie till Yoga room för ett pass av ”Lunch Flow”. Jäklar vad tuff det var. Underbar träning! Och eftersom vi gjorde det över lunchrasten känns dagen så mycket längre, på ett posetivt sätt. Känns som jag kom tillbaka till jobbet för första gången på dagen och bara hade ett 4 timmars pass framför mig. Perfekt! Tog en härlig mörk shake fullproppad med antioxidanter och två äpplen från Oscars trädgård som jag hade fått av Inger-Marie. Yoga room har två lunchpass i veckan och eftersom den ligger knappt 10 min från mitt jobb med cykeln så känns det för lätt för att jag ska kunna hitta på uräkter för att inte ta tag i mig själv igen.

Kom tillbaka till jobbet full med energi och där på mitt skrivbord står ett paket och väntar på mig! Lådan med Omega squares från Xocai blev körsbäret på toppen av denna mjuka smarriga galss som är min Fredag!

Xobiotic

Hemma från en härlig presentation i underbara Långedrag Galleriet. Pia och Joans var som vanligt helt på hugget, härlig effektiv presentation med lite nya inslag, bla filmen av Dr. Gordon Pedersen som pratade om den nya chokladen Xobiotic och vad den kan göra för magen och dess bakeriekultur, ett skypsamtal med vår framgångsrika partner från Kalifornien Rita, hennes erfarenheter med både hälsa och business. Bäst av allt; en kort presentation av från självaste Paula Pritchard! Den första kvinnan som blev miljonär inom networkmarketing! En otrolig inspiration har hon varit för mig, hon jobbade sig upp men hon gjorde det inte enkelt och det tog många fall och många rensningar innan hon lyckades men det är därför jag beundrar henne så mycket. Hon pratade om varför det var bra att just satsa på Xocai hälsochoklad, 10 anledningar fanns det ( se nedan klipp) och jag fick tillfälle att fråga vad hon kände var den största skillnaden mellan att arbeta med ett "vanligt" jobb och att arbeta på detta sätt. Det som jag och flera av oss andra fastnade riktigt för var friheten. Den frihet hon kände då hon kunde ta semester när hon ville, välja när och med vem hon ville arbeta med. Otrolig kväll av inspiration. Man kan inte förklara det på annat sätt. Jag kan inte sitta här och försöka återberätta alla de möjligheter som jag och så många människor ser med den här otroliga produkten och industrin. Den passar inte för alla men jag vill att alla ska få chansen att se det här och jag ska göra allt för att så många som möjligt ska få den chansen.

Paula Pritchard - 10 Reasons

Smygpremiär av nya Xobiotic i Sverige!

Torsdag smäller det! En liten smäll men ändå en smäll. Torsdag 18.30 Långedrags galleri. Där kommer smygpremiären av den helt nya och fantastiska hälsosamma chokladen få sin smygpremiär i Göteborg. Vi har kunnat beställa den i Europa och Sverige sedan den 1 November men på Torsdag kommer det bli en speciell presentation om denna lilla chokladbit som jag hoppa på kommer förändra mitt liv. Xocai hälsochoklad har jag ätit nu i över 6 månader. Mycket förvånad över resultatet.

Trodde inte jag skulle se något utan jag tänkte mer i förebyggande syfte, och självklart för att jag skulle kunna äta god choklad utan att känna mig skyldig. Underbart tänkte jag! Men det visade sig snabbt förändringar. Små problem som jag lärt mig leva med förvann mer och mer. Finnar och dålig hy har jag haft sedan tonåren, har nästan blivit värre sen dess också. Efter bara några veckor såg jag häpnadsväckande resultat. Sötsuget försvann omedelbart och efter bara några månader hade jag gått ner ca 4 kg. Vikt som jag inte trodde jag behövde bli av med men som gav mig självförtroende och peppning till att vilja träna igen. Migrän har jag haft till och från sedan jag varit ett barn men under dessa 6 månader som jag ätit chokladen har jag inte fått ett enda anfall. Små inflammationer i min kropp var allt detta. Och  vilken skillnad det är att inte behöva dra omkring på dem längre.

Jag har länge haft problem med magen och ser jag med spänning på framtiden med den nya chokladen. Forskningar har visat att kakao är en utmärkt bärare av bland annat bra bakteriekulturer, dvs den kan ta bakterier ända ner till tarmen där den ska göra nytta istället för att förstöras redan i magsäcken som många produkter som innehåller bra bakteriekulturer annars gör.

Fick en smygpresentation redan förra veckan från självaste Dr. Gordon Pedersen. Otrolig forskare som nyligen anslutit sig till MXI egna forskningsteam. 

Uppdaterar i morgon om hur presentationen gick och självklart hur chokladen smakade!

Höstens under

Vakande sent i morse, kunde börjat bättre. Slänger mig på cykeln för att köra till jobbet. Då är det översvämning.. Sveriges höst asså.. Men jag vände och tog en annan väg. Trots min tickande klocka kände jag att jag bara vart tvungen att gå av cykeln och ta ett kort. Tänkte i mitt stilla sinne ”Hoppas mamma verkligen njuter där nere i värmen”. Dagen fortsatte att vara grå och allmänt tråkig. Men så vi 5 tiden sitter jag vid min dator på jobbet och tar tag i de sita papperna för dagen och hela min omgivning lyser upp. Jag tittar upp från mina papper och ser hur de svarta regnmolnen hukar sig och kryper undan från solens styrka. En stor vacker regnbåge träder fram och klär den möra himlen. Sen följde den härligaste cykelturen jag gjort på länge Jag stannade säkert 15 gånger för att ta kort, detta efter att vid andra kortet kört in i trottoaren. Landade mjukt i det våta gräset men jag bestämde mig för att de ändå kanske var bäst att stanna och ta kort i stället.

Spenderade kvällen med vänner, ätande gratis kyckling (inte ja då), skrattande och gapande spelade vi Dungeons and Dragons och hade en allmänt underbart lyckad kväll.

Kände att det trots allt kanske inte är så dåligt att bo i den nordliga delen av världen igen.

 

Mina drömmar Mina mål

Mina drömmar Mina mål

Om ett år ska jag gå upp när jag vill. Jag ska njuta av naturen. Spela golf i morgon daggen. Jobba med de människor jag tycker om och beundrar mest. Om ett år vill jag ha utmaningen att jobba själv, fast med ett team som jag själv har valt. Ett team som ger mig energi och som hjälper mig växa. Hjälper mig hitta utmaningar.

Om fem år är jag i Elfenbenskusten. Upplever kulturen av kakoaodlingen. Jag reser dit jag vill och hjälper människor till de liv DE vill leva. Precis som jag får hjälp nu att utvecklas vill jag hjälpa andra. Om 5 år har jag en lägenhet tillsammans med mig partner "in business and in love". Jag har tid att umgås med de som jag älskar och jag göra det jag älskar. Jag studerar språk eller coaching. På så sätt följer jag i mina föräldrars spår, de två människor jag beundrar mest.


Om 40 år kan jag njuta av all den erfarenhet och kärlek jag fått uppleva. Jag äger en golfbana tillsammans med mina närmaste vänner. Jag lever ett friskt och spännande liv som kommer pågå i minst 20 år till.

Jag kommer aldrig sluta leta efter utmaningar. Aldrig heller sluta älska livet jag lever.

En underbar höst dag

Idag har vi varit ute och utforskat skogen. Min älskade har fått en uppgift i biologin att gå ut och göra en studie av ett ekosystem. Vi har lyft på stenar och grenar. Kikat in mellan buskar och snår. Zoomat in på grodor och svampar. Dokumenterat det vi såg i naturen , funderat och resonerat kring hur allt hänger ihop. Jag inser hur mycket jag saknar att plugga, studera, utforska och framför allt skriva. Det var meningen att jag endast skulle skriva ner vilka arter vi såg men jag drogs genast med och skrev och skrev. Letade fakta om olika mossor och fåglar. Jämförde bilder vi tagit med bilder och beskrivningar på nätet för att hitta den rätta svamp- eller mossarten. Så otroligt roligt!

Att studera, det är det jag vill göra.

Nu kan jag kanske få lite utlopp av det under tiden som Oscar kommer studera men det är inte samma sak.

Hur som helst var det så underbart att få uppleva höstens förändringar, ljus, lukter och färger. Att de krävs att man har fått en uppgift i skolan för att man ska ta sig tid till att njuta av skogens och naturens skönhet, lugn känns konstigt. Men i dagens värld har vi för mycket att göra. För mycket att tänka på för att kunna njuta av de tysta och stillsamma.

Jag vill vara en människa i balans. Jag vill ha tålamod, tid, hälsa, kärlek och framför allt kunskap om mig själv. Jag vill vara en person som kan dela med sig av dessa saker, vara en förebild. Jag själv beundrar människor som hittar tid i denna stressade vardag. Som tar sig tid att gå ut i naturen. Utforska kulturer och människor. Som tar sig tid att studera omvärlden men också sig själv och dess relation till världen.

Jag vill förändra, och jag vill börja med mig själv. Jag vill bara göra saker som jag tycker är roligt eller givande. Om jag inte ser en mening med det jag gör så måste jag finna den eller göra något annat. Jag skulle också vilja sluta använda ordet måste. Jag använder det allt för ofta.

Jag vill ta mer tid åt mig själv. Göra saker hellre med hela min koncentration på en sak istället för flera samtidigt. Jag vill ha naturen som en viktigare del av mitt liv. Det är ett underbart sätt att riktigt känna efter.

Som Jim Rohn säger "For things to change, you have to change"

En dag med otrolig energi. 

I Geilo igen

Min systers Geilo

En resa upp genom norden till Norges Geilo. Min syster kommer vara där nu och arbete, njuta och utvecklas. Hon tar tag i sitt liv och gör det hon vill. Jag beundrar henne djupt. 

Det är en otrolig utmaning att flytta utomlands. Man lär känna sig själv, mer än vad man kan tänka sig. Underbart att kunna göra det i den här härliga miljön. Naturen är otrolig uppe bland bergen. Ett lugn som inget annat. Tror dock att lilla Geilo om endast några månader kommer vara fylld av aktivitet. Det kommer bli en rumlande stad av glada människor. Underbart!