Innan jag reste tänkte jag att det var guld att ha några dagar i backen innan Oscar kom upp. Han har åkt skidor sedan han var ett litet trollunge till barn. Så han kan åka vill säga. Jag har endast åkt två gånger och jag var inte världsbäst då heller men ja hade i alla fall lite kondition. Lite styrka i benen. Lite mod.
Ute i backan igår var det tung snö som låg som en dimma över hela berget. Det kunde varit värre men på min första dag hade jag nog behövt lite bättre väder för att stärka mitt mod. Det gick men det var lite knackligt och stelt. Började med att jag inte fick på mig skidorna. Herre Gud vilken fustration. Där jag stod sparkande och svärande i snön skänkte jag en butter tanke till mitt nöje över att få åka några dagar själv. Gud så bra att få bli bekväm på skidorna innan jag åker med proffset till pojkvän, behöver inte skämma ut mig så mycket. Vilken idiotisk sak att tycka. Hade de inte varit mycket bättre om han kunde varit här och visat mig hur man gjorde. Vi är ett allt för stolt folk vi människor. Hellre stå och kämpa i 11 minuter med skidor som faktiskt hade en logisk spärr som man behövde ta av innan man kunde sätta på pjäxerna. Underbart att hitta den. Bara för att inse att jag måste ta av skidorna igen för att gå upp för en liten backe. Ja ja. Väl uppe för den så skulle det riktiga äventyret börja. Liften. Eller kanske vila sig lite först? Jo de e nog bra. Vilken pärs. Och klockan är bara 10.30. De här kommer bli en intressant dag. Liften gick bra. Lite pirrig allt. Kommer upp till en fin stor tavla med en karta på. Få se... Vart är jag? Aha! Okej, alternativen är tre röda backar eller en blå. Ja men vi börjar väll med den blå. Alltid när jag är lite nervös inför en sak som jag ska utföra så pratar jag lite förstött med mig själv. Funkar alltid. Ner för backen tog jag mig. Och nästa igen och nästa igen. Gick relativt smärtfritt och det var vackert med de stora snöflingarna men jag kunde inte låta bli att sakna Oscar. Hur kommer det sig att allt blir så mycket roligare med honom. Hade känns mycket mer säkert också. Vågade inte satsa fullt ut av rädsla att ramla. Inte för att jag är rädd för själva ramlingen men om jag skulle gjort det och inte kommit upp igen kunde de dröja er tag innan någon kanske hittade mig. Inte smockat i backen precis så här dagen före julafton och med snön som föll så vackert.
Nu sitter jag framför brasan på Dr Holms med te och pepparkaka som min kära syster. Hon började sju i morse och jag följde med upp för att göra henne sällskap. Det är ju julafton trots allt. Halv 10 öppnar liftarna så då ska jag pröva backarna igen. Ska allt gå bättre idag. Lite mod är nog det som behövs bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar