Vi åker längst en slingrande väg kantad med liantäckta träd och gröna sluttningar. I de större innerkurvorna, i i bergets vik låg de små byar eller samlingar av hus och bostäder. De höga bergen är ett ständig del i kulisserna, inte bara i San Jose utan även längst vår väg upp mot vulkanen Poas som är en del av den bergskedja som går genom hela Costa Rica. Huvudstaden ligger i en liten dal mitt i bergskedjan så vart man än vänder sig ser man bergen. Min moster som är född och uppvuxen här säger att hon alltid känner sig tom och lite vilsen när hon inte kan se berg runt omkring sig. Kan tänka mig att det är som en person som har vuxit upp vid havet, att den kan känna likadant. Det är något väldigt tryggt med bergen, starka, stadiga och bestående.
Här uppe är det kallt, jag kliver ur bilen iklädd shorts, linne och en tröja men ja fryser nästan så ja hackar tänder i skuggan. Vi är 2700 meter över havet i nationalparken med samma namn som vulkanen. Här är vi omringade av den tropiska molnskogen, stora gröna igenväxte träd med lianer och mossa. Vi får promenera den sista biten till vulkanen men när väl framme är bilen som målas upp för oss så levande och så stilla på en och samma gång. En otrolig upplevelse. Ur vulkanen ser vi tjock vit ånga välla ut och blandas ut med molnen som omringar oss. Vi tar lite bilder och så promenerar vi vidare längst slingrande gångar mörkade av den gröna växtligheten. Vi kommer till en gammal krater som har inaktiv så länge att det bildats en sjö i i den.
Vägen hem igen tar vi genom kaffeplantage och byar. Vi stannar längst vägen och köper jordgubbar och redan här känner vi hur det blivit varmare igen. Vi fortsätter ca två timmar på den underbara vägen och vårt mål är nu staden Sanchez som är känd för sin möbel och hantverkskonst. Vi förundras av de vackra trämöblerna och de speciella och färgglada målningar som täcker hela staden. Det har varit en otrolig dag och jag bestämmer mig åter igen att det är naturen som är det bästa Costa Rica har. Den natur som är en av de mest otroliga i hela vår värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar