tisdag 7 januari 2014

På "Fincan"

Imorgon ska vi till finkan, säger mamma. Va? Ska vi till ett fängelske? Nä, fincan är det spanska ordet för Ranch. Vi skulle besöka min morbrors kompanjons ställe på landet. Roberto började för 40 års sen med att köpa en bit land för att föda upp kor på, som en hobby typ. Han har under den tiden spenderat en dag i veckan och efter pensionen mycket mer tid på fincan där han nu har ca 750 kor och fyra anställa. Vi fick ta bilen över bergen mot den karibiska kusten, de sista 2.5 kilometerna fick vi åka i Robertos sons jeep på grusvägar i 40 km/timme. Vi körde genom bananplantage som sträcker sig över hela den kusten. De bananerna fraktar de sedan med båt till Sverige, ganska otroligt. Vi kommer fram och Roberto har åkt för att möta oss i sin traktorlikande bil, men gått ut för att titta på kossorna preics när vi kommer. Vi får lämna jeepen och istället sätta oss på flaket på den röda bilen. Den skumpar fram på en gropig traktor väg. Solen gassar och den heta fukten är påtryckande. Plötsligt ropar Robertos son till. Bilen stannar och vi hoppar av. Det är en sengångare som sitter i trädet. Så otroligt fin är den där den sitter och sover och bryr sig inte ett dugg om oss som tar massa foton. Det var väldigt svårt att se den dock, krävs väll ett tränat öga antar jag för att först upptäcka den. Den satt ihop krupen med en av sin långa hand med de långa klorna vilande på en gren. 





Vi åker vidare och kommer till det lilla trähuset med hundra hönor och tre hundar. Väldigt primitivt men otroligt charmigt. Vi fick lunch som bestod av kyckling gryta från deras egna kycklingar och till efterrätt glasserad pumpa.









Det häftigaste var ändå när vi sticker ut huvudet genom fönstret och ser hur en man och en kvinna på häst svingar sitt lasso och fångar en otroligt stor ko. De drar med mörda och hjälp från en hund med den genom hagen och till ett stall. Vi springer för att se vad som händer. Nu ser vi hur stor kon verkligen är., lika lång till mankeln som ossian. Hur ska de få av lassot igen tänker vi. De lyckas genom att binda fast kon men sen förstod jag inte hur de gick till, de gick så snabbt. de är så vana anar jag. En otrolig upplevelse när kon blir loss och springer i full galopp mot oss. Vi står bakom ett stort stängsel men det är ändå skrämmande. 








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar