Uppe med tuppen, eller rättare sagt med munken

Klockan ringde 06.20. Då hade redan mamma knackat på dörren en gång för att se om vi var vakna. Munkarna skulle komma till stan. 79 stycken för att vara exakt. Då klockan slog sju började tåget av orangeklädda munkar gå längst en av huvudgatorna i Saladan.

Vi hade dagen innan köpt 30 stycken snabb nudlar och tio stycken vattenflaskor. Tillsammans med kanske 50 andra människor stod vi nu i slutet av gatan och väntade på att tåget skulle komma till oss.

Vi visste sedan innan traditionen om att ge, ge utan att få något tillbaka. Så de va se vi gjorde nu, vi och 50 andra personer. Tyckte det kändes lite prirrigt. Men eftersom de va så tidigt på morgonen var vi också lite gott trötta och det kändes som tiden gick jätte fort. Så hop, så var det över. Vi tog och satte oss vid en liten thai restaurang med bara thaiare. Jag tog en skål av risgrynsgröt som ingen annan ens vågade smaka på utan de valde istället ett fat av ny fritterade degrullar som man doppade i söt kondenserad mjölk. Helt okej det med.

Påväg hem stannade jag och Oscar på min gamla thaiakola och pratade med min som vanligt ur söta fröken. Det var så otroligt häftigt att se henne igen, nersände även att vi ska äta middag tillsammans ikväll så det ser jag fram emot.

Nu sitter jag i skuggan av ett parasoll vid poolen. Oscar och Daniela gick precis ned till havet. Jag tror jag ska göra dem sällskap nu.