Songkran på thai vis

Ris soppa till frukost. Hade för säkerhets skull köpt mjölk och choklad flingor kvällen därpå för att kunna få i oss något innan dagen bar vi väg med oss. Tur va de, för vilken dag det blev. Jag har svårt att förklara den bisarra, vilda och otroligt glädjegivande dag till mina vänner efteråt. Känslan och bilden jag fick tror jag inte man helt kan förstå det om man inte varit där man jag ska försöka i alla fall.

Vi började med att åka till Anons mamma där resten av hela hans och Yo's familj redan väntade. Vi fick byta till typisk färgglad festival skjorta och fick stora vattenpistoler i handen. Tillsammans tågade vi längst landsvägen skrattande och allt mer blöta. När vi kom ut på huvudvägen anslöt vi oss till en stor grupp av glada människor som alla kastade vatten på varandra, dansade till hög musik som kom från bilar och hus. På flaken stod thaiare med högtrycks tvättar som dom sprutade ut över folkmassan. Vi gick i en parad, eller dansade genom gatorna och målet var templet. Fast det var det jag trodde i alla fall. Jag förstod nog ändå snart att det målet var detta, just detta, att glädjas av människorna och vattnet runt om oss. Vattnet renar oss. Denna högtid är en av de största och mest glädjerika. En del av ritualen var även att önska varandra lycka genom att stryka en vit lera i ansiktet på varandra.

 

Vi var överallt i centrum och alla ville hälsa och önska oss lycka. Har aldrig haft fysiks kontakt med så många thailändare under en period av 7 timmar. Inte med något folkslag alls faktiskt. Under dessa 7 timmar rörde sig över 10 000 människor genom den korta gatan som var den vi kunde ta med bil på 15 min, som nu då tog sju timmar att ta sig igenom.

I tempel området stannade vi för att äta lite lätt lunch och sedan dansa till live musik och under vattnet från vattenspridare och brandslangar. Var femte sekund kommer en thailändare fram, vajjar (handflator mot varandra i en hälsning) som för att be om lov för att få önska oss lycka genom leran i vårt ansikte.

Jag, Ossian och Oscar valde efter några timmar att börja röra oss hemåt. Vi hade varit i ständig rörelse i 40 graders värme och med oändliga intryck gjorde det att vi var otroligt trötta. Men att ta sig hem var ett större projekt än vi hade tänkt oss. Trafiken var helt stopp och längst vägen var det hundratals människor som stoppade oss för välsignelse och lyckönskningar.

Vi har nu varit otalt genom blöta i över 6 timmar utan att egentligen varit kalla eller ens svala. Med ljus lera i hela ansiktet, håret och munnen hoppar vi in en snabb dusch som nästan tvättar oss rena. Vi somnar snabbt och tungt. Efter tre timmar vaknar vi hungriga. Vi går ut för att leta efter mat. Inte mycket var öppet dock men vi kunde hitta lite snabbnuddlar som vi snabbt åt innan vi åter igen somnade om. Dagen därpå skulle vi få gå upp tidigt för ta bussen till Bangkok och vidare mot Kuala Lumpur.

Innan vi somnade om kom vi dock överens om att detta var den mest bisarra, otroliga och o-troliga dagen vi varit med om.