Efter en lång flygresa med lite sömn och massa tv tittande, efter en tur till Bangkoks centrum med lunch och en bio, efter ännu en flygresa fick jag äntligen se min mamma. Liks glad, känslosam och härlig som vanligt. Kändes inte som de gått ens en vecka sen sist. Kändes inte som jag ens lämnat Thailand. Men med Oscar, lång, lugn och stark vid min sida visste jag ändå att tid hade gått, tid som jag aldrig skulle byta för allt guld i världen, tid som har gjort mig till en starkare, lyckligare och självsäkrare människa.
Kändes bättre nu än någonsin att stiga av ett plan. Att få träffa sin mamma igen.
Med mamma var grannen Anon. Han har blivit som en bror för mamma och jag kunde se att de hade kommer varandra allt närmare. Hans fru Yo är min bästa vän i Thailand. Hon hjälpte till att skapa det intresse för det thailändska språket som jag har.
Underbart förresten att få kunna prata lite thailändska igen. Dock kände jag att jag ändå måste ha lärt mig en del av språket som inte är så universalt. Försökte beställa kaffe på starbucks i Bangkok men gick helt åt skogen. Men väl på Koh Lanta går det som smör i munnen på mig. Underbart!
Nu är vi båda supertrötta och kommer somna gott i 24 graders aircon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar