Tolv timmar sov vi ringt innan klockan ringde igen

Det kändes roligt att stå på skidor igen. Speciellt nu när jag köpt egna fina pjäxor. Ville inte ha en skidresan som i jul när jag hälsade på min syster i Geilo. Självklart var resan till henne helt otroligt rolig men just skidåkningen var lite så där. Jag hade fått tag i pjäxor som inte sagt alls bra och jag kände inte att jag kunde njuta av backarna. Jag var mest frustrerad. Jag ville inte lägga varken tid eller pengar på en till resa som troligen skulle förstöras pga frustration och smärtor i fötter och ben. Nu var det ju faktiskt en skidsemester vi skulle på.

Upp tidigt på morgonen för att komma ut i backen för att spendera hela dagen i det snöiga vinterparadiset. Vi hade det största liftsystemet i värden att utforska. Otroligt häftigt. Det var inte många backar som vi körde mer en än gång. De tre dalarna Val Thorans, Meribel och Chersevel tog ganska precis en vecka att ta sig igenom.

Vi startade samma morgon vi kom fram. Klockan elva stod vi i skidkläder redo att ta första liften. Rummet hade vi inte fått än så vi fick byta om i bilen utanför hotellet. Detta var standard för familjen Wendt. Efter en dag och en natt i bil var det ändå en självklarhet att man inte skulle gå miste om en solig dag i backen. Jag var säker på att jag inte skulle klara av det. Har oroligt svårt att klara av dålig sömn och matvanor. Men jag kämpade på och klarande mig genom dagen och backarna med ett rus som jag senare förstod måste bero någon slags överlevnadsinstinkt eftersom jag direkt efter middagen på hotellrummet somnade bums. Tolv timmar sov vi tungt och drömlöst innan klockan ringde igen. Den var åtta på morgonen och vi skulle ut igen. Men vilken träningsvärk, kunde inte lyfta huvudet när jag vaknade. Nacke och hals var helt ömma. Armar, ben, lår, mage, rygg, alla muskler i kroppen värkte av gårdagens ovana träning.