söndag 17 februari 2013

Resan till det franska snöparadiset

24 timmar i bil var absolut värt det. Det franska Val Thorens är absolut underbara.

Vi lämnade Åsa vid 10.00 fredag morgon. Fem personer inpackade i en liten men snygg BMW. Med sin breda front, vita skinklädsel och högteknologiska musikspelare fans det dock inte mycket plats kvar att sitta på. Speciellt efter att tre män på minst 1.80 meter hade tagit sig in. Det kanske inte var så farligt men efter 24 timmar blir man lite trött i vilken bil som helst.

Jag var faktiskt otroligt imponerad av allt som ändå fick plats. Det märks att filmen Wendt inte var helt oerfarna när det gällde bil semester. De märktes på flera av deras rutiner. Inte mer än två timmar körde vare person. Kände mig ganska onyttig när jag var gång vi stannade för att byta bara satte mig på en ny passagerare plats. Mest imponerad var jag nog ändå av Oscars körning. Efter 21 timmars körning fick var det hans tur igen. Klockan var sju på morgonen och vi passerade genom en lite slingrig fransk bergsbygd.

Vad som följde var 3 timmar av snö och serpentin vägar längst spetsiga berg och djupa dalar. Alla var trötta efter en natt utan mycket sömn (jag sov absolut mest, och jag som inte kunde köra) men Oscar klarade de med skicklighet och respekt för vägar och snö. Något som ingen annan bil vi mötte gjorde, ingen med fransk registreringsskylt i alla fall. När gpsn visade att det skulle vara 31 min kvar körde vi förbi första av dalarna, Meribel. . Vi skulle ta oss till den övre delen av Meribel som hette Meribel Mottare. Vi hade slingrat oss upp genom byn och nått hotellet medan morgonsolen fortfarande sken starkt och klart.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar