Hela december var som en gammal bok man läst alltför många gånger. Man visste precis hur det skulle gå. Men just denna bok var min favorit. Det var alltid lika mycket som skulle göras och alltid gjorde vi de i sista minuten. Fast på varje minut under varje år. Det skulle göras julgodis, pepparkakor, lussekatter, städa och pynts. Som i de flesta familjer skulle jag tro. Pappa gjorde skinkan, vi hämtade och klädde granen. Mamma slog in klappar och gjorde tomteland långt in på natten. Vi barn gjorde vad vi gjorde vad vi kunde och njöt av varje minut. Varje sak hade sin tradition som vi format. Morgonen studsade vi upp. Sprang från sockan på sängkanten till mamma och syskon för att visa klappen (oftast nått fint pennset eller nått annat användbart kanske en ficklampa). Vidare till den ena vackert smyckade granen till den andra ( däremellan hoppade lite på far och mot. Vi fick en bok under en gran och en fin tomte under den andra. Så har de varit i alla år. När klapparna var öppnade kunde ju inte far och mor ligga och slöa längre. Sova får man göra när man är död. Som om inte julförberedelserna redan tagit kål på din. Men de ser inte små barn med ögon av och mun fyllda med glitter och skratt. Inte stora barn för den delen heller. Julen har alltid varit den samma. Traditioner har vi haft. Vi har alltid vetat hur julen skulle gå.
Men boken har liksom ganska abrupt tagit en annan väg de senaste två åren. Men jag tror de känns okej. Familjen, syskon och föräldrar har vi alltid varit, och det kommer vi alltid att ha. Våra traditioner och rutiner ligger så djupt inom mig att de aldrig kommer försvinna. Jag vet att de båda byggstenarna till en jul alltid kommer att finnas där. Och jag kan ta fram dom när jag vill. I framtiden vet jag att jag kommer kunna använda alla små knasiga traditioner och rutiner till en jul då jag får laga knäck och duka julbord till mamma pappa, syskon, barn och syskonbarn. Det kommer bli magiskt. Julbord och traditioner med inslag från en annan serie av böcker hoppas jag också. Traditioner som till exempel grädde på julskinkan.
Även om jag ser fram emot att få uppleva vår traditionella jul igen, för de vet jag att jag kommet få, så kan jag inte låta bli att stormnjuta av de vi har nu. Min mamma pappa och bror är på väg till Laos, är det inte hur häftigt som helst? Det är en resa som de aldrig kommer glömma. Ett äventyr som för alltid kommer stå ut bland julböckerna. Jag är på ett litet äventyr jag själv. En jul i de norska bergen. Hur låter inte de? Snö, juleljus, slädar, skidor och öppen eld. Men bäst av allt, jag får fira den tillsammans med min syster.
Nu är det julafton om exakt 12 min. Helst vill jag somna innan dess. Tänk att det är lika spännande varje år, vart jag än är. Mitt alarm är ställt på 05.20. Ela ska upp och jobba i morgon bitti. Sju börjat hon men jag hade tänkt vi skulle ha julete och två julklappar under den lilla lilla julgran min syster har hittat (en i plast som man stoppar in i datorn för att gå ström till ljus, det är moderna tider vi lever i). Två små runda och två hårda fyrkantiga ska lugga där och vänta på oss. Gud så mysigt. En minut kvar..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar