Svenskt godis i den 30-gradiga kvällsbrisen

Mot slutet av dagen kändes det som ja behövde lite luft. Gick ut för att sätta mig vid min vän Yó för att prata lite. Min omtänksamma syster kommer ut och erbjuder Yó och hennes man lite traditionellt svenskt godis, sura nappar och salt lakrits. Hon var även smart nog att ta med båda våra kameror så vi kunde dokumentera våra ny funna vänner första steg mot att lära känna den svenska vardagen.

Otroligt kul va det att se deras ansiktsuttryck. Men när Yo nästan börjar gråta och jag hör henne mumla " mái aroj, mái aroj" (inte gott), tycker vi synd om henne och hon får smaka på en cloetta istället.

Yó's man tog det mer som en boxare, som han senare illustrerade för oss. Han sa att det smakade helt okej, bara lite surt kanske, och gick sedan för att hämta deras egna godis.

Och när jag säger egna så menar jag egna.

Hans mamma gör godis av torkad mango som hon plockar från sin bakgård. Av tio kilo mango blir det tre kilo godis. Smakade ganska mer naturligt än våran blaska, men ser ju kanske inte lika roligt ut. Och vad är det nu igen som räknas?