På "Fincan"

Imorgon ska vi till finkan, säger mamma. Va? Ska vi till ett fängelske? Nä, fincan är det spanska ordet för Ranch. Vi skulle besöka min morbrors kompanjons ställe på landet. Roberto började för 40 års sen med att köpa en bit land för att föda upp kor på, som en hobby typ. Han har under den tiden spenderat en dag i veckan och efter pensionen mycket mer tid på fincan där han nu har ca 750 kor och fyra anställa. Vi fick ta bilen över bergen mot den karibiska kusten, de sista 2.5 kilometerna fick vi åka i Robertos sons jeep på grusvägar i 40 km/timme. Vi körde genom bananplantage som sträcker sig över hela den kusten. De bananerna fraktar de sedan med båt till Sverige, ganska otroligt. Vi kommer fram och Roberto har åkt för att möta oss i sin traktorlikande bil, men gått ut för att titta på kossorna preics när vi kommer. Vi får lämna jeepen och istället sätta oss på flaket på den röda bilen. Den skumpar fram på en gropig traktor väg. Solen gassar och den heta fukten är påtryckande. Plötsligt ropar Robertos son till. Bilen stannar och vi hoppar av. Det är en sengångare som sitter i trädet. Så otroligt fin är den där den sitter och sover och bryr sig inte ett dugg om oss som tar massa foton. Det var väldigt svårt att se den dock, krävs väll ett tränat öga antar jag för att först upptäcka den. Den satt ihop krupen med en av sin långa hand med de långa klorna vilande på en gren. 

Vi åker vidare och kommer till det lilla trähuset med hundra hönor och tre hundar. Väldigt primitivt men otroligt charmigt. Vi fick lunch som bestod av kyckling gryta från deras egna kycklingar och till efterrätt glasserad pumpa.

Det häftigaste var ändå när vi sticker ut huvudet genom fönstret och ser hur en man och en kvinna på häst svingar sitt lasso och fångar en otroligt stor ko. De drar med mörda och hjälp från en hund med den genom hagen och till ett stall. Vi springer för att se vad som händer. Nu ser vi hur stor kon verkligen är., lika lång till mankeln som ossian. Hur ska de få av lassot igen tänker vi. De lyckas genom att binda fast kon men sen förstod jag inte hur de gick till, de gick så snabbt. de är så vana anar jag. En otrolig upplevelse när kon blir loss och springer i full galopp mot oss. Vi står bakom ett stort stängsel men det är ändå skrämmande. 

Mot vulkanen

Vi åker längst en slingrande väg kantad med liantäckta träd och gröna sluttningar. I de större innerkurvorna, i i bergets vik låg de små byar eller samlingar av hus och bostäder. De höga bergen är ett ständig del i kulisserna, inte bara i San Jose utan även längst vår väg upp mot vulkanen Poas som är en del av den bergskedja som går genom hela Costa Rica. Huvudstaden ligger i en liten dal mitt i bergskedjan så vart man än vänder sig ser man bergen. Min moster som är född och uppvuxen här säger att hon alltid känner sig tom och lite vilsen när hon inte kan se berg runt omkring sig. Kan tänka mig att det är som en person som har vuxit upp vid havet, att den kan känna likadant. Det är något väldigt tryggt med bergen, starka, stadiga och bestående. 

Här uppe är det kallt, jag kliver ur bilen iklädd shorts, linne och en tröja men ja fryser nästan så ja hackar tänder i skuggan. Vi är 2700 meter över havet i nationalparken med samma namn som vulkanen. Här är vi omringade av den tropiska molnskogen, stora gröna igenväxte träd med lianer och mossa. Vi får promenera den sista biten till vulkanen men när väl framme är bilen som målas upp för oss så levande och så stilla på en och samma gång. En otrolig upplevelse. Ur vulkanen ser vi tjock vit ånga välla ut och blandas ut med molnen som omringar oss. Vi tar lite bilder och så promenerar vi vidare längst slingrande gångar mörkade av den gröna växtligheten. Vi kommer till en gammal krater som har inaktiv så länge att det bildats en sjö i i den. 

Vägen hem igen tar vi genom kaffeplantage och byar. Vi stannar längst vägen och köper jordgubbar och redan här känner vi hur det blivit varmare igen. Vi fortsätter ca två timmar på den underbara vägen och vårt mål är nu staden Sanchez som är känd för sin möbel och hantverkskonst. Vi förundras av de vackra trämöblerna och de speciella och färgglada målningar som täcker hela staden. Det har varit en otrolig dag och jag bestämmer mig åter igen att det är naturen som är det bästa Costa Rica har. Den natur som är en av de mest otroliga i hela vår värld.